Brevbärarbloggen kommenterar Nyhetsposten: PostNord siktar på privatisering!

I senaste Nyhetsposten får vi veta att PostNord (som den dansk-svenska koncernen numera heter) målmedvetet arbetar mot en börsintroduktion – ett steg mot privatisering. Det här bör vara en väckarklocka för oss Posten-anställda, och det vittnar om att den offensiv som vi nu ser mot våra arbetsvillkor måste betraktas som en del av en större plan.

Lars Idermark, PostNords VD, har varit noga med att välja sina ord när han ställts inför oss ”medarbetare”, alltså vi som jobbar ihop Postens vinster. I SEKO:s nyhetsbrev (nr.1/2011) svarade han så här på en direkt fråga om hans syn på det riksdagsbeslut om börsintroduktion som stoppades i våras:

”Frågan om en börsintroduktion är en ägarfråga och med stater som ägare också en politisk fråga. Min uppgift som VD är att leverera på styrelsens och ägarnas krav och ge dem största möjliga handlingsfrihet. Jag har inga ambitioner att ge mig in i diskussionen om börsnotering eller inte.”

Men om Idermark inte anser sig ha ”någon anledning” att ge uttryck för sin inställning i en intervju med facket så levereras betydligt rakare besked i förra veckans Nyhetsposten (nr.5/2011). Där finns en bekännelse på sidan sju i en kort rapport om ett toppmöte i Köpenhamn, på vilket 200 av koncernens högsta chefer samlats för att diskutera strategi för framtiden. Värd för mötet var Idermark själv, och artikelförfattaren sammanfattar mötets resultat:

”Med hjälp av den input som gavs av deltagarna på chefskonferensen ska koncernledningen nu arbeta fram den strategi som, både på kort och lång sikt, ska göra koncernen förberedd för en börsnotering och samtidigt säkra att företaget har de bästa och mest lönsamma lösningarna.”

Strategi för ökade vinster på vårt slit
Riksdagsbeslutet tycks inte bekomma PostNord-koncernen – de räknar kallt med att marknadskrafterna väger tyngre i det långa loppet. Och tyngst väger givetvis egenintresset. Som vi här på Brevbärarbloggen tidigare pekat på beror Postens vinster främst på ökningen av brevbärarnas arbetsbörda. Svårigheten beträffande brevservicen är att detta inte räcker. Som Dagens Nyheter också konstaterade för ett par veckor sedan så räckte inte avskaffandet av 2 400 tjänster under föregående år för att skapa växande vinst, den har ändå fallit. Det är helt enkelt svårt att ständigt öka vinsten på samhällsuppdraget när den huvudsakliga källan är vårt slit – och vi sliter ju redan hårdare än vad vi egentligen orkar!

I sin kamp för ständigt växande vinster drömmer cheferna givetvis om att slippa delar av det samhällsuppdrag som staten än så länge ålägger dem att utföra. En börsnotering och privatisering skulle vara ett steg i den riktningen: Det skulle givetvis vara mycket mer lönsamt om bolagen kunde plocka russinen direkt ur kakan som konkurrenterna, om man kunde banta organisationen genom mer riktade investeringar, släppa uppdragsområden som inte är tillräckligt ”lönsamma”. Bäst av allt för kostymerna i Arken vore nog om vi fick en brevmarknad som ser ut som kollektiv-trafiken – med olika priser beroende på avståndet till terminalerna. Osv.

Vad skulle en privatisering betyda för oss som jobbar i Posten då? Högst sannolikt fortsatta neddragningar, kombinerat med allt aggressivare angrepp på våra arbetsvillkor. Det skulle troligen få det stålbad som vi postanställda redan genomgår att kulminera i det som cheferna ännu lovar att de inte ska tillgripa – massuppsägningar. Det är vad som skett på postmarknaden i många andra länder, holländska TNT Posts utveckling är ett exempel (i samband med börsintroduktionen försökte TNT göra sig av med 11 000 anställda).

En medveten strategi?
Det är nästan så att man kan misstänka att de nuvarande angreppen på brevservicen handlar om att köra den fullständigt i botten, för att i ett senare skede kunna använda bristande kvalité som argument för en privatisering. Så funkade det inom mycket kommunal service på 1990-talet – först skar man ned de kommunala anslagen och körde verksamheterna i botten, sedan argumenterade man aggressivt för privatisering, inte sällan med stöd från personal och politiker som inte längre såg någon annan utväg. Om det är detta som är syftet med PostNords nuvarande offensiv mot oss brevbärare och mot brevservicen låter vi vara osagt, konsekvenserna för oss är hur som helst desamma!

Vi postarbetare har all anledning att göra motstånd mot den här utvecklingen. Det finns inte många skäl att tro att en börsnotering och privatisering skulle gynna oss, eller för den delen postservicen. Men det skulle göra Idermarks och aktieägarnas plånböcker ännu fetare på vår och kundernas bekostnad.

Advertisements

One thought on “Brevbärarbloggen kommenterar Nyhetsposten: PostNord siktar på privatisering!

  1. Pingback: Vad ligger bakom tilltagande stress, övertid och kvalitetsförsämringar i brevservicen? | Brevbärarbloggen

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s