Robert Huselius tal från Brevbäraraktionen

Tal av Robert Huselius, Posten Vasastan, vid Brevbäraraktionens möte efter demonstrationen lördag 14 maj 2011. Något redigerat för webbpublicering.

“Alkotesta cheferna”, stod det på mitt plakat till denna demonstration. Varför det, behövs det? Antagligen inte, eller åtminstone inte mer än man behöver alkotesta oss. Ändå är det vad som nu ska ske: två gånger om dagen ska samtliga brevbärare tvingas bevisa sin nykterhet för att få hämta och lämna sina nycklar och kunna åtnjuta privilegiet att få göra sitt jobb. Brevbärare som cyklar några hundra meter om dagen. Brevbärare som går med postvagn, och på sin höjd kan orsaka skrubbsår om de rammar något stackars barn.

Med osviklig känsla för tajming kastar Posten detta i ansiktet på oss, samtidigt som de skär ner och går fram som en bulldozer med misslyckade omorganiseringar. Och som lök på laxen väljer dessutom företagstidningen Nyhets-Posten – eller Pravda, som vi kallar den – att citera Aftonbladets Lena Mellin, när hon kallar vår kritik mot alkolåset för “gnäll”.

Men är det inte bara gnäll då? Det är väl bra om folk är nyktra på jobbet?

Ni som läser detta, har säkert alla möjliga olika arbeten. Journalister, läkare, trädgårdsmästare. Om ni plötsligt skulle tvingas blåsa alkotest för att få tillgång till era arbetsredskap, medan alla era chefer slapp undan – skulle det kännas helt okej? Skulle ni känna er behandlade med den tillit, värdighet och respekt ni förtjänat?

I så fall, tycker jag ni kan sätta alkolås på era egna ytterdörrar och montera övervakningskameror i barnkammaren, eftersom hemmet är den mest riskabla platsen. Men de flesta anser nog att det någonstans går en gräns för när övervakningen slutar vara rimlig och blir absurd. Och för oss cyklande och gående brevbärare är den gränsen nådd nu.

För att tala klarspråk: Övervakning är inne. Postens ledning har satt fingret i luften, fångat upp en trend och sedan tagit i från tårna för att bli marknadsledande i skenbar trygghet. Detta kan man göra eftersom man skiter i hur de längst ned på rangskalan reagerar på att få sin integritet och värdighet kränkt i dagliga tramsritualer. Man hyser helt enkelt klassförakt. “Synen på arbetare i dag skiljer sig inte mycket från synen på grisar på en svinfabrik. De är båda produktionsfaktorer”, sade arbetsrättsexperten Kurt Junesjö, under många år knuten till LO-TCO Rättsskydd, när han tillfrågades om just dessa alkolås.

Jag sade “skenbar” trygghet — vad menade jag med det? Jo, en orangutang kan räkna ut hur man kommer runt Postens nykterhetskontroll genom att t.ex. en person hämtar ut nycklar åt hela laget, och därmed sätter hela systemet ur spel. Men saken är att det inte spelar någon roll, eftersom det är just skenet man vill åt: “Posten är ett företag ni kan lita på, för vi har järnhård kontroll på våra undersåtar.” Den insikten gör tyvärr bara det hela ännu mer cyniskt och förnedrande.

Man kan se det såhär också: ni kanske känner till en bok, som handlar om när överhetens kontrollbehov går överstyr: 1984 heter den. Övervakning är inne; vi går just nu med myrsteg mot Storebrorssamhället, och Postens dagliga alkotester av gående brevbärare är en av alla de åtgärder som nästan omärkligt flyttar fram gränserna. Det som kan hindra utvecklingen, är att de övervakade höjer blicken, rätar på ryggarna och gör motstånd tillsammans. Genom facket, genom kollektiv vägran, genom att obstruera så mycket man bara kan. Sörj inte, organisera! — för att citera Joe Hill.

Advertisements

One thought on “Robert Huselius tal från Brevbäraraktionen

  1. Pingback: Mäktig brevbärarprotest i Stockholm « På jobbet!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s