Nisse Carléns tal från Brevbäraraktionen

Tal av Nisse Carlén vid Brevbäraraktionen möte före demonstrationen lördag 14maj 2011.

För 2 år sedan gick jag i pension, efter att ha jobbat som brevbärare i Vasastan i närmare 35 år. Jag fick höra om den här aktionen, och tänkte att jag kunde hjälpa till med att dela ut flygblad, jag kan ju inte länge missgynnas i löneförhandlingar eller få sparken!

Som pensionerad brevbärare kan jag inte låta bli att känna med kamraterna som fortfarande arbetar, och sliter mer och mer.

När jag började dela brev här för snart 40 år sedan, var brevbärarjobbet ett fritt, meningsfullt och roligt yrke. Så var det i många år.

–    1. Sen avskaffades betinget 1993. Betinget innebar att arbetet var tidsstuderat, varje brevbärare var tilldelad ett distrikt, och oavsett när man var klar med dagens post fick man gå hem. Ibland tog det mer än 8 timmar, särskilt om man var ovan på ett distrikt, men oftast skyndade man sig och kunde vara klar tidigare.
–   2.  Nästa sak som hände var att Posten bolagiserades 1994, Då hade redan systemet med bestämda löner beroende på ålder och tjänsteår, börjat ersättas med ett mer eller mindre godtyckligt individuellt lönesystem
–    3. En ny sorteringsmetod infördes efter millennieskiftet, ironiskt nog av Posten kalld ”Bästa Metod”, som innebar att vi inte länge kunde sitta och sortera posten, utan blev tvungna att stå och gå nästan hela dagen.
–    4. Att riksdagen beslöt om att släppa konkurrensen fri, och låta privata företag plocka russinen ur kakan, dvs. dela ut sådan post som är mest lönsam och på de ställen där det är enklast att dela ut, har lett till minskade inkomster – Posten har rustats ner.
–    5. Samtidigt har reklamen ökat hela tiden, medan vanliga adresserade brev har minskat. Brevbärarens postväska har blivit tyngre – men mer innehållslös.
Men den senaste omorganisationen, som införts det senaste året, och som jag sluppit, är ändå värst. Ytterligare en del av brevbärarnas sorteringsarbete har tagits över av maskiner. Samtidigt har arbetet organiserat för ett för brevbärarna ologiskt och nedbrytande sätt, som ni fått och får höra mer om av andra här.

Jag har ju kvar en hel del kontakter bland de som fortfarande jobbar. Jag fick nyligen ett mail från en gammal arbetskamrat. Han skriver så här:
”Jag kan meddela att omorganisationen det talas om, fått mig att lämna Posten efter 26 år. På tisdag ritar jag på mina uppsägningspapper. Jag har haft tjänstledigt sen den 1:a mars för att pröva annat jobb och har bestämt mig för att fortsätta där jag är nu.

Jag trivs jättebra och framförallt mår jag bra. Sista tiden på Posten var det med magknip man gick till jobbet och så kunde jag inte ha det i 22 år till. På kontoret var folk helt under isen när jag gick på min tjänstledighet. Hur dom mår nu, vågar jag knappt tänka på.”

Han är inte ensam om att må dåligt på Posten idag. Jag kollade för en månad sen på nätet vad som sagts i lokala media om brevbärare i Sverige. För att se om det bara var i Stockholm som brevbärarna hade problem. Men det är lika dant i hela Sverige.  Några exempel:

Jönköping – Jönköpingsnytt, 25 mars:
Tidningen berättade, att redan före årsskiftet mådde brevbärarna i Jönköping dåligt. ”Hårda arbetsförhållanden, beroende på ohållbara körscheman, vilket innebar mycket övertid med sjukskrivningar som följd.”
”De utlovade förändringarna har inte genomförts. Brevbärarna mår fortfarande ’skit’”.
En av flera brevbärare Jnytt.se pratat med säger: ”Det har inte hänt något. Det känns som ledningen väntar på att stormen ska blåsa över. Folk jobbar fortfarande väldigt mycket övertid”

Så förflyttar vi oss till Göteborg/Möndal –  GöteborgsPosten den 13 Mars skriver:
”På brevbärarkontoret i Mölndal kvarstår kritiken mot omorganisationen. Många har valt att jobba övertid för att ändå kunna gå hela distriktet, extrapersonal har tagits in, men det har ändå inte räckt.”
”Enligt brevbärarna har det inte varit tal om några extrema postmängder den senaste tiden och de påpekar att de nya och större distrikten räknats fram utifrån bästa scenariot – utan bilköer, utan is på vindrutan och helt utan väntan på att den postbil som ska användas under turen”. Brevbäraren Pelle Jansson säger:– ”Det tar emot att köra tillbaka med post. Flera hos oss mår riktigt dåligt av att inte hinna med och många känner tvånget att göra övertid.” Han fortsätter:  ”Det underliga är hur lättvindigt man från arbetsgivarens håll tar på att post blir liggande. Det kan ju vara tågbiljetter eller annan viktig post som många människor nu fick på måndag istället för på fredag, säger Pelle Jansson.”

Från FALKÖPING – rapporterar Sveriges Radio Skaraborg att:
”Lena Hermansson jobbar ibland 11 timmarsdagar eftersom det ibland är så mycket brev att den maskinella sorteringen inte hinner med, och brevbärarna både sorterar och delar ut posten.”
”– Men vi orkade inte jobba så mycket över så vi ställde posten så den kom ut några dagar försenat. Vi hade inte mycket mer att välja på”, säger Lena
ÖSTERSUND.

ÖstersundsPosten skriver: ”I höstas gjorde Posten en rad nedskärningar. I Östersund försvann sex fordon och några tjänster. Resultatet har blivit större distrikt för brevbärarna.”

ÖP intervjuvar Hasse Gustavsson, klubbordföranden:  Han säger: ”Problemet är att man beräknat att postmängden ska minska med en viss mängd. Men det har det inte gjort. I stället har det kommit mer post. Då blir det längre tid som vi får stå och förarbeta posten och man hinner inte riktigt ut. Tyvärr är det ju så att det blir mycket övertid. De får större distrikt och det är jäkligt kämpigt. Som det är nu är brevbärarna ute och kör ut post i fem-sex timmar.”

ÖP Frågar: I en TT-intervju påstår Peter Brännström, produktionschef på Meddelande Sverige Posten, att underbemanning inte är den självklara förklaringen till att arbetet på Posten hackar. Han påstår i stället att vi har den värsta vintern på 100 år och skyller på det. Vad säger du om det?

– “Det får stå för honom. Det är skrattretande det Peter Brännström säger egentligen. Vi har väl vinter varje år. Det var lika kallt förra vintern. Vi känner alltid av vintern här uppe. Nu har de märkt av det lite nere i södra Sverige. Men problemen beror inte på vädret”, säger Hasse Gustafsson.

Till sist: EN ANONYM RÖST på nätet – och man förstår varför han/hon vill vara anonym:
-Stämningen är under all kritik på Posten, och när inga chefer är nära, klagar alla på allt inom Posten. Ingen vågar komma med någon som helst kritik när chefen hör, för vid lönesamtal är det då redan antecknat att man är negativ och inte samarbetsvillig. Om man påpekar någon misshällighet till en chef, så får man till svar att “alla passar inte att jobba på Posten”.
-Posten har lyckats bygga upp en sådan stämning att alla är rädda att få sparken från jobbet. T ex är det många som inte vågar anteckna övertid. Man jobbar på rasten för att “hinna med”.
Särskilt mot denna bakgrund tycker jag det är beundransvärt att ni aktiva brevbärare tagit initiativ till denna aktion!

Är detta bara några spridda klipp som jag satt ihop, som visar på övertid och missnöje?   Nej det finns statistiska bevis:
En undersökning, som genomfördes nyligen av tidningen Du & Jobbet och Statistiska centralbyrån visar att brevbärare är den yrkesgrupp inom LO-facken som jobbar mest övertid.
27½ procent av brevbärarna uppgav att de arbetar övertid varje vecka. Övertiden för brevbärarna ökade med 14 procentenheter, dvs. fördubblades mellan 2009 och 2010! – att jämföra med en ökning på 1,2 procentenheter för samtliga yrken.

Vad säger Postens ledning om detta? Ja de väljer att blunda och förneka:

Peter Brännström igen, chef för produktionen på Posten, han tror inte att undersökningen stämmer. Möjligtvis på enskilda postkontor.

Vad säger då ägarna? Ägarna det är ju ni: Svenska (och numera också danska) folket – Posten Norden är statsägt och riksdag och regering har det yttersta ansvaret:

Markus Sjöquist, han år pressekreterare till finansmarknadsminister Peter Norman (M) säger så här på sitt språk, byråkratsvenska:
”– Angående den operativa hanteringen vad gäller att tillsäkra tillräckliga personalresurser i verksamheten är det inte en ägarfråga utan en sak för bolagets ledning att hantera.”

Och att Bolagets ledning inte klarar att hantera det, det ser vi ju!

För oss i allmänheten leder allt detta till sämre service. Eftersändningar blir liggande, Post delas inte alltid ut varje dag, det kommer inte att stå länge på, förrän den dagliga postutdelningen försvinner – och ersätts med varannan eller var-tredje-dags-utdelning, om den nuvarande utvecklingen inte stoppas.
Det är dags att inte bara brevbärarna säger ifrån – vi alla måste göra det!

Advertisements

2 thoughts on “Nisse Carléns tal från Brevbäraraktionen

  1. Pingback: Övertiden motsvarar över 100,000 jobb « På jobbet!

  2. Pingback: Mäktig brevbärarprotest i Stockholm « På jobbet!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s